Montessoripedagogik

428222_171374879647570_1612199561_n

Montessoripedagogiken ligger till grund för all verksamhet på skolan. Pedagogiken har
fått sitt namn efter Maria Montessori, som levde mellan åren 1870-1952. Hon ägnade
sitt liv åt att finna vetenskapliga samband och konkreta metoder för fostran och
undervisning, som kunde leda till varaktig fred på jorden. Visionen var att
hennes pedagogik skulle hjälpa till att utveckla ”världsmedborgare” med en ekologisk
medvetenhet och en vilja att leva i harmoni med alla människor och världsalltet.
Montessoripedagogiken genomsyras av ett helhetstänkande och som hjälpmedel
används ett mycket konkret material som utvecklades av Maria Montessori.
Pedagogiken tar dock ständigt intryck av nya idéer, som gagnar grundsynen på mänskligheten och lärandet.

Det här är Montessori

Maria Montessori visste vad varje förälder vet- nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och precis som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad. Dessutom observerade hon, att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

Frihet att välja

Hon upptäckte

* att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.
* att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.
* att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.
* att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen. Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.

Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.

Montessorimaterial- en god hjälp i inlärningen….
För att kunna möte barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp.

I ett Montessorirum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putstrasor till sinnrikt material, som tränar logiskt, matematiskt tänkande. Material, som övar upp skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men också saker, som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel.

Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet t ex ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. När ett barn väl har förstått ett moment, är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på abstrakt väg.

Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar små barn sensoriskt med det. Sedan använder äldre barn samma material för intellektuell förståelse.

De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift.

…och en god hjälp i uppfostran.

Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar.

Allt material har sin särskilda plats i rummet. Den, som använt ett material, har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen.

Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.

”Hjälp mig att göra det själv.”
Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand.

I en Montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse.

Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift.

All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.

Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende.

Besöker du en montessoriklass i grundskolan, möter du en miljö utan kateder och traditionella skolbänkar. I stället finner du elever, som arbetar ensamma eller i grupp vid bord eller på golvet. Det finns rikligt med arbetsmaterial på hyllor längs väggarna.

Precis som i förskolan väljer varje elev själv sin sysselsättning. Friheten att få handla självständigt innebär att eleverna ägnar sig åt sina uppgifter så länge de önskar. De kan koncentrera sig på ett ämne en hel dag. Men friheten ställer också krav på att barnen tar del av ansvaret att täcka in alla ämnesområden på terminens kursplan. Det innebär krav på planering och utvärdering.

Friheten förutsätter också att de tar hänsyn till kamraterna i sin omgivning.

Källa: Montessoriförbundets hemsida.

Läs mer om Montessoriverksamhet och om Maria Montessori på dessa länkar: